Det skriker lycka bland folket, det luktar sommar, solkräm och myggspray. Alla dansar som att det bara var dom på hela plasten, även vi. Jag och tjejerna, ikväll är det bara vi. Vi är här och vi dansar, sjunger med till låtar, dom man kan och dom man inte kan mumlar man bara med. Det är varmt och folk står och försöker göra allt för att lufta sig, sätter upp håret eller viftar med händerna. Sen dansar man vidare och låter det få vara varmt, man vet att det inte är lönt att bry sig. Man köper nåt kallt i baren mellan artisterna, tar luft och går in i folkmassan igen. Människorna runt omkring är överlyckliga. Allt och alla skriker sommar.

Hej fina ni,
Åh dessa dagarna har varit helt underbara. Jag har hängt med tjejerna, hängt vid poolen, varit på parkfestival och inte tänk en stund på vad det är för dag, vad klockan är eller om det är dags att gå hem.
Jag lever för såna här stunder, att vara i nuet, att kunna vara i nuet och inte behöva tänka på någonting annat. Du bara är, här och nu och det enda du vet är att du mår riktigt bra.

Jag har försökt släppa allt annat som innebär ansvar och även om det just nu är ganska svårt att koppla bort livet så har jag faktiskt njutit, TOTALT.

Kram, Bianca

Och så var det äntligen dags för bröllop...
Jag och Emilia har ju känt varandra sen vi föddes i princip, våra mammor träffades på BB och Emilia föddes bara några timmar efter mig. Vi har alltid haft kalas ihop när vi varit yngre och min släkt blev hennes släkt och hennes släkt blev som min. Även då man kommer in i olika faser i livet ä hon är en sån vän som alltid kommer finnas i mitt liv, mer som en syster eller kusin. Vi blir liksom aldrig av med varandra. Så när Emilias pappa träffade sin tjej så var vi kanske 7 år gamla, men jag minns detta så väl! strax efter fick hon en lillasyster, som idag början årskurs ÅTTA. Plus att det kommit 3 barn till under den tiden, förstår ni hur länge vi hållit ihop och hur vi sett dessa barn växa upp under vår egna uppväxt. Helt galet men så fint!

Så nu var det dags för giftemål och vi var där för att fira hennes pappa och hans tjej. vilket var på tiden. Ett fint och mysigt bröllop.
Det är liksom alltid kul att få hänga där, träffa alla hennes syskon och bara vara. Jag kommer ihåg när vi gick i skolan och det bästa vi visste när det var mycket i skolan var att åka dit en helg och koppla bort allt annat.
Hur fint är det inte med minnen? man tänker inte på dom i stunden, men när man väl tänker tillbaka märker man hur mycket man uppskattar alla "vanliga" dagar som då var så överskattade.

Påväg in i väntan på att bruden ska anlända.

<3.

Är så glad för dessa bilder och alla tillfällen man får till att ses. oavsett hur långt ifrån man är varandra, och dessa stunder betyder så mycket, förmodligen mer än de annars skulle gjort. Tror jag.
Kommer spara dessa förevigt.

Kram,
Bianca

Okej så nu var det ett tag sen jag var här inne och sa hej till er, men jag har tänkt på det nästan varje dag för nu har jag så mycket att visa och berätta. Vilket känns väldigt kul, för det värsta är ju verkligen när man har noll inspiration och inte riktigt vet vad man ska dela med sig av för man har ändå bara hängt i soffan. Förstår ni vad jag menar?

Men oftast har man ju gjort en del ändå bara att man inte tänker på det själv. Men jag har iallafall varit hemma i Helsingborg en sväng för att gå på bröllop (mer om det i nästa inlägg). Jag åkte hem en dag tidigare för att passa på och träffa Lova men även för att inte behöva stressa dagen efter innan bröllopet.
Älskar att bara komma en så en liten sväng där man nästan känner att det är semester och man bara njuter av att vara där, man hinner liksom inte tröttna.

Hur fint är det inte? Helsingborg ÄR en av de finaste städerna men jag behövde faktiskt flytta där ifrån för att lite inse det om jag ska vara ärlig.

Lägligt så var det matmarknad i stan och vi gick och åt lite då och då.

Mmmmm. <3

KRAM