Dödsångest

Under en tid tillbaka har jag blivit så påmind om hur skört livet är, hur mycket vi varje dag tar för givet att livet är något självklart. Under en tid tillbaka har jag både fått höra historier men även varit med om händelser som visat att livet inte alls är något självklart.
Jag tror det började som mest när mina mor och farföräldrar gick bort, vi hade även vänner och nära runt familjen som lämnade oss tidigt. Jag har alltid varit väldigt rädd att förlora mina föräldrar, min bror eller andra nära runt om kring mig.

Jag är väldigt känslig som människa och har väldigt nära till mina känslor, men dödsångest är inget jag tidigare tänkt på som jag gör nu. Kanske är det för att man blivit äldre och har mer att förlora, tänk då när man får barn.Jag ser ofta människor runt omkring mig som förlorar nära och kära, jag vet ärligt inte vad jag skulle gjort om något sådant hände mig. Livet är så otroligt skört och vi lever som om det vore än självklarhet.

Jag har alltid varit väldigt nära mina familj och familjen är en så stor del av mig. Jag vill helst ha många barn i framtiden och även själv bilda en stor familj, sen får gärna mina föräldrar också vara hos oss så ofta som möjligt eller att min brors framtida familj kommer och hälsar på och alla barnen som blir kusiner leker tillsammans och vi lagar stora middagar ihop.
Jag kan verkligen gråta av denna tanken och har sett detta framför mig så många gånger.

Jag blir så känslig varje gång jag pratar eller tänker på mina föräldrar, vad skulle jag någonsin gjort utan dom efter allt dom gett mig och lärt mig. Jag är så rädd att dom en dag inte ska finnas med mig och jag tänker på det varje dag hur jag alltid vill att dom ska leva med mig, se mina barn växa upp och sen även få träffa deras barn. Förstår ni? Jag gråter nu.
Mina älskade föräldrar <3

Nu när jag flyttat hemifrån och jag har Bella och Jordan och vi skapat vår lilla familj kan jag även med dom sitta och bara kolla. Tänka att, vad skulle jag någonsin gjort utan er? HUR kunde jag vara så lycklig som fick in dessa i mitt liv och få leva med dom, dela min vardag med dom. Tänk att Bella liksom kommer vara med när jag får mitt första barn, och kommer få vara med när det barnet växer upp. Jag vill aldrig förlora er. Vi ska aldrig ta för givet att vi får ha dom vi älskar runt om kring oss, vi får aldrig glömma bort att ta hand om varandra. Livet är så otroligt skört.

En bild på lilla mig.
Ta hand om er,
Bianca

Gillar

Kommentarer