Helsingborg, födelsedagsfirande och gråtkalas

Heej på er,

Tänkte faktiskt uppdatera om senaste gången då jag var hemma i helsingborg några dagar och även blev firad av Lova. Lova är den jag antagligen hade flyttat in med om jag inte hade Jordan, hon är den som ibland tänker och tar beslut åt mig, min terapeut, min skrattmaskin och helt enkelt min andra hjärnhalva.

Okej. Så när jag kom hem till henne sa hon att hon hade tänkt ungefär såhär: "Vad är bland det bästa bianca vet? Jo choklad"
Så hon fixade chokladdoppade jordgubbar...

Och en hel del andra chokladgrejer, vi var helt enkelt i chokladhimlen och åt tills magen sprack framför talang och film. PERFEKT kväll i mina ögon. Men det slutade inte här.

På morgonen gjorde vi bananpannkakor <3

På kvällen bjöd hon mig på middag, vi satt och pratade ett tag innan vi gick en runda i stan och sen hem. Det bästa med Lova är att vi verkligen alltid förstår vad den andra tänker, vi vet alltid vad vi känner och är nästan alltid på samma mode haha. Efter detta gick vi hem, skrattandes med en hemmakvällspåse i handen. Kommer ihåg att det var så sjukt halt ute också och vi båda hade valt klackar. så vi gick som två kärringar, höll varandra i armkrok och fokuserade på att INTE halka. 😂

På söndagen drog Lova med mig på brunch. Usch nu blev jag ledsen.
Det är rätt tufft att inte ha henne i samma stad och att vi inte kan ses när vi vill, det är jobbigt att inte kunna springa över till henne eller inte ens kunna ta bilen och vara där på 5 minuter längre. vårt sätt att umgås har nu blivit genom FaceTime och det är så skönt att vi kan ha det men fortfarande så orättvist att inte kunna ses. Denna helgen var så himla mysig och på söndagen slog det oss hur snabbt det var över och att vi inte vet när vi kommer ses igen.
Man tänker ofta att "Det är bara att ta tåget" "Det är bara att köra ner när vi är lediga" Men vi båda har ju också vår vardag och när Lova är ledig jobbar jag exempelvis, eller så har man 1, 2 dagars lucka och eftersom det tar 3 eller 4 timmar hem och hit så blir det sällan lönt att åka hem över en dag.

Man vill inte åka därifrån när man väl är där. Det ÄR verkligen jobbigt och nu sitter jag här i min säng i Norrköping och gråter haha. Att detta inlägget skulle bli så känsligt. Jag kanske är känslig, men man måste ju få utlopp för sina känslor och tankar på något sätt.
Jag är bara så tacksam att jag får ha en sån vän i mitt liv, jag ser så mycket fram emot framtiden och att vi alltid kommer lösa vår situation på något sätt. Om det så är genom FaceTime eller att du helt enkelt bara får flytta med oss.
ALLA förtjänar en sån vän som du.

Kram,

Bianca

Gillar

Kommentarer