The Wedding

Och så var det äntligen dags för bröllop...
Jag och Emilia har ju känt varandra sen vi föddes i princip, våra mammor träffades på BB och Emilia föddes bara några timmar efter mig. Vi har alltid haft kalas ihop när vi varit yngre och min släkt blev hennes släkt och hennes släkt blev som min. Även då man kommer in i olika faser i livet ä hon är en sån vän som alltid kommer finnas i mitt liv, mer som en syster eller kusin. Vi blir liksom aldrig av med varandra. Så när Emilias pappa träffade sin tjej så var vi kanske 7 år gamla, men jag minns detta så väl! strax efter fick hon en lillasyster, som idag början årskurs ÅTTA. Plus att det kommit 3 barn till under den tiden, förstår ni hur länge vi hållit ihop och hur vi sett dessa barn växa upp under vår egna uppväxt. Helt galet men så fint!

Så nu var det dags för giftemål och vi var där för att fira hennes pappa och hans tjej. vilket var på tiden. Ett fint och mysigt bröllop.
Det är liksom alltid kul att få hänga där, träffa alla hennes syskon och bara vara. Jag kommer ihåg när vi gick i skolan och det bästa vi visste när det var mycket i skolan var att åka dit en helg och koppla bort allt annat.
Hur fint är det inte med minnen? man tänker inte på dom i stunden, men när man väl tänker tillbaka märker man hur mycket man uppskattar alla "vanliga" dagar som då var så överskattade.

Påväg in i väntan på att bruden ska anlända.

<3.

Är så glad för dessa bilder och alla tillfällen man får till att ses. oavsett hur långt ifrån man är varandra, och dessa stunder betyder så mycket, förmodligen mer än de annars skulle gjort. Tror jag.
Kommer spara dessa förevigt.

Kram,
Bianca

Gillar

Kommentarer